Japan

Nationell karaktär och kuriosa:

• Den traditionella och välkända artighet av japanerna i praktiken är det ännu mer överraskande. Det som presenteras för oss under vår vistelse är inte bara en formalitet. Även personer utan specifika intressen (som receptionister eller servitörer) visar sig vara villiga att hjälpa oss vid alla användbara tillfällen. Språkgränsen kvarstår, men god vilja på båda sidor gör att vi kan övervinna varje barriär med alla möjliga medel: enstaka ord, gester, Google Translate, bilder tagna från Google och allt annat som kan vara användbart. När de inte kan vara till stöd skulle man nästan trösta dem för vad de inte kunde göra. En perfekt organisation gör resten och begränsar risken för fel eller missförstånd så mycket som möjligt.
• Utbildning: både i kollektivtrafiken och på gatan förblir tonfallet alltid lågt, det finns ingen idé om att tala högt eller skrika. När kollektivtrafiken tenderar att bli full ombeds passagerarna att avstå från att ringa eller ta emot telefonsamtal. I fall finns det definierade punkter att använda för att inte störa andra passagerare. Rökning är också förbjuden i många centrala områden och skyltarna är väl synliga på marken. I verkligheten betraktas rökare som paria: i serviceområdena finns stängda externa bås (ibland nära sopkärlen). Vi har ofta sett människor med cigaretter i handen bryta sig loss från sin grupp av vänner för att få sin "fix" utan att slå dem med cigarettrök.
• Kläder: en annan överraskning kom från hur japanerna klär sig. Nu vana vid de slitna jeansen eller jeansen med grenen i knähöjd på modet i västvärlden, som det inte är klart om de bara skildrar intellektuell fattigdom eller också framkallar en ekonomisk sådan, är kostymer och kostymer fortfarande på modet i Land of the Rising Sun. Män och kvinnor (inte alla chefer) frekventerar tunnelbanan i sobra kläder, män ofta med jacka i många fall åtföljda av slips och kvinnor med eleganta, klassiskt skurna kläder. Alla ympade på genetiskt smala kroppar men utan graciösa former som ytterligare förstärker deras charm. Den enda skuggan av förfall finns i Tokyos centrum, där moderna punkare visar upp svarta kläder med tjocka platåskor, särskilt tjejerna visar upp långa nätstrumpor som nästan når deras shorts.
• Bilflottan den består till 95 % av lokala fordon; resten är lyxbilar, huvudsakligen av europeiskt ursprung (BMW, Mercedes och vissa Porches); vi ser några Fiat 500, de enda italienska bilarna som stött på under resan. Det bör noteras att många vägar är särskilt smala, ibland inte ens lätta för en enda bil; JSKN-klassen är de populäraste, kompakta kubiska lådorna, inte alls aerodynamiska och estetiskt oattraktiva från utsidan men extremt funktionella och rymliga inuti, utrustade med tillbehör och med minskad bränsleförbrukning.
• Cirkulation: trafiken präglas alltid av ordning och reda, vi hittade inga köer eller trafikstockningar trots semesterperioden, tack vare den massiva rörelsen med turistbussar och effektiva tåg. Trafikljusen är placerade horisontellt och placeras efter korsningen, vilket kräver uppmärksamhet för att inte hamna mitt i den innan du inser att den är röd. Hastighetsgränser är kanske ett av de få ämnen som japanerna avslöjar en mycket flexibel tolkning av, eftersom de inte till exempel är med parkering och körning i onykterhet (max 0,3 promille): med tanke på närvaron av en alltför försiktig gräns på 80 km/h, brukar folk åka i 100 och ännu högre. Tomgångskörning (dvs att hålla motorn igång när fordonet står stilla) är mycket frekvent, både för att hålla luftkonditioneringen eller värmen igång som en form av bekvämlighet och för att undvika att stänga av motorn när du är ombord. När det gäller gångtrafik kunde vi inte förstå vilken sida som skulle hållas inom allmänna passagerskorridorer (vare sig de är inne i tunnelbanestationer snarare än rulltrappor). Ibland blir du tillsagd att stanna till höger, ibland till vänster.
• Stadsplanering: förstörelsen av förra världskriget krävde en återuppbyggnad av hela stadsdelar, om inte städer, som gynnade en urban omorganisation baserad på modernare koncept, så att vägsystemet och utvecklingen av vägar för kollektivtrafiken kunde dra nytta av det. Den ekonomiska utvecklingen och den därav följande ekonomiska tillgängligheten möjliggjorde skapandet av futuristiska broar och förhöjda broar på 70- och 80-talen som har representerat framkanten inom offentliga arbeten i åratal. Om vi går vidare till privat konstruktion byggs många hus fortfarande i trä idag, vilket kan ses i de typiska handels- eller samurajkvarteren, såväl som i de slott som har gjort landets historia
• Parkering: Vi kommer ofta att stöta på det intelligenta parkeringssystemet, som vi vet är en strikt hanterad fråga i Japan. Det finns praktiskt taget ingen gratis parkering längs vägen: antingen är det privat parkering (därför förbjuden), vid ett företag (t.ex. snabbköpet, men det kan endast användas under shoppingtider), eller på de utsedda allmänna parkeringsplatserna, normalt mot en avgift. I det här fallet är bilen parkerad på de avsedda utrymmena, efter ett par minuter höjs en plattform under karossen för att blockera bilens utgång; när du återvänder anger du tonhöjdsnumret på lämplig skärm, displayen visar beloppet som ska betalas (följ bara instruktionerna på japanska...), du betalar det kontant och plattformen sänks så att hjulet kan passera över den, vilket frigör bilen. Uppenbarligen, om du är sen, går plattformen upp igen och blockerar utgången.
• Butiker: under hela resan kommer de små marknaderna som finns nästan överallt att vara en garanti för att hitta drycker, frukostmat, enkla luncher (sushi, onigiri, etc.) och allt du behöver i vardagen. Denna typ av butik kallas välbekant konbini; det finns i huvudsak tre kedjor (7/11, Lawson och FamilyMart) och de erbjuder japansk standardkvalitet. Om det finns ett sätt att hitta en specialiserad delikatessbutik snarare än ett konditori försöker vi att inte missa tillfället. De har ofta en liten men föga inbjudande uppvisning av varm, huvudsakligen stekt mat.
• jag priser de är ganska låga och på flygplatser ser vi inte de spekulationer som är typiska för praktiskt taget alla flygplatser i världen: en kaffe kostar ca. €1,50, en liter vatten €1, onigiri €2 styck, kex i butiken når inte upp till €2, för en lätt men god middag kan €15 räcka, medan att betala €25 ökar mängden. Växelkursen runt 160Y för €1 är förvisso till stor hjälp, men i vissa fall gjorde vi en jämförelse med mer ogynnsamma situationer (kom bara ihåg att strax före Covid låg växelkursen runt 115/120Y) och det visade sig att det inte var så ogynnsamt, med tanke på att kvaliteten alltid har en ganska hög standard. Växlingskontor är få, förutom stadskärnorna Tokyo och Kyoto, i klar kontrast till japanernas vana att intensivt använda kontanter. Vissa är automatiska, erbjuder ofördelaktiga ekonomiska villkor och ändrar små belopp, normalt tillräckligt för att köpa en biljett för att besöka ett monument eller lite mer.
• Det som i våra ögon är en tydlig motsägelse är de betalningssystem eller helt automatiserade incheckningar med relativt lite användning av kreditkort. Det är till exempel praktiskt taget omöjligt att köpa en tunnelbanebiljett vid en fysiskt bemannad disk, men samtidigt måste man betala kontant och det är inga problem att få växel. Samma sak händer på restauranger, där du i många fall måste beställa via en app på en surfplatta (kanske använda Google Lens för att översätta) eller via QR på din smartphone bara för att sedan betala räkningen med sedlar. När du betalar kontant finns det alltid små brickor att sätta in pengarna på, den anställde (i snabbköpet eller någon annanstans) räknar dem på plats och visar ganska tydligt hur mycket som har getts till honom och hämtar det; detta uppenbarligen för att undvika tvister senare med eventuell återstod
• Kök: det pratas mycket om det japanska köket och inte utan goda skäl. Det är dock nödvändigt att göra en kort analys och göra några distinktioner för att göra en objektiv bedömning: om å ena sidan att äta god rå fisk är ett nöje för gommen, är bra för din hälsa och hedrar ett land som vet hur man upprätthåller kylkedjan för att inte förgifta magarna, bör det också noteras att sushi, sashimi, sashimi, nigiri inte kan anses vara en kombination av bly och äkta ingrediens. att skapa en maträtt med en annan smak än originalkomponenterna. Ramen, udon och soba i sig är goda soppor eller pasta som skulle få blygsamma framgångar i Italien. I huvudsak: jämfört med oklanderliga ingredienser som glädjer smaken, finns det ingen matchande kreativitet och genomarbetning som inte bara kockar, utan också bara mödrar från det förflutna visste hur man lagar mat. Som sagt, att äta i Japan är en av anledningarna till att köpa en flygbiljett.

Konstigt nog, i ett land i Fjärran Östern där ris anses vara nästan det enda valet när det kommer till spannmål, i verkligheten, med undantag för sushi och när det används som ett komplement till fisk- eller kötträtter, används det mindre än i andra kök i området. Vete är det mest populära och konsumeras i ramen, udon och otonomiaki och finns i många typiska recept.

• Varuautomater: närvarande överallt med en otrolig kapilläritet och även på de minst tänkbara platserna kan du köpa alla sorters färska alkoholfria drycker, i vissa fall även mat, till ett normalt pris.
• Ansiktsmasker: även före Covid bar många japaner masker offentligt, kanske av en form av extrem hygien eller av respekt för dem som stod framför dem. Redan nu är det vanligt att man stöter på människor med täckta ansikten, ibland med designertyger eller i kombination med kläder, särskilt på tunnelbanan eller som receptionister, butiksbiträden eller i allmänhet personer i kontakt med allmänheten i en kundrelation. Men vi ser ofta individer som bär den genom att köra ensam eller gå utomhus. Naturligtvis finns det inga begränsningar av något slag och valet är helt fritt. Om du vill vara busig kan du läsa ett tecken på introversion för att dölja dina känslor till följd av en grimas eller andra uttryck, som vi väl minns från tiden vi levde under Covid.
• Korgar: särskilt i Kyoto, men i hela Japan vi besökte, märkte vi bristen om inte den totala bristen på soptunnor. Vi har inte kunnat förstå om det handlar om hygienskäl, säkerhetsskäl för att undvika attacker med bomber placerade i själva kärlen eller något annat. Faktum kvarstår att det kan bli en svår uppgift att deponera till och med ett enda papper eller en tom plastflaska om du är på gatan eller nära en busshållplats.
• Toaletter: förutom att vi inte har sett en enda traditionell toalett, inte ens i offentliga badrum, och att de alla är automatiska med en mer eller mindre varierad serie av tillval och bekvämligheter, så finns det i urinaler för män en liten krok som man kan hänga paraplyet på. I de kvinnliga finns stolar för barn och skötbord kompletta med alla bekvämligheter. Vi ser det bästa av det i ett serviceområde längs motorvägen som leder från Nagoya till Kanazawa: precis efter att ha kommit in i herr- eller damtjänsten visar en display hur många toaletter som är gratis, så mycket att när jag går in ger nummer ett vika för två, ett tydligt tecken på att någon har avslutat sina behov och har frigjort platsen. Detta är ett passande exempel på hur vissa bekvämligheter är generaliserade och användbara av alla och är förmodligen också synonymt med ett folk som verkar ha få önskningar att uttrycka
• Kablar: antagligen på grund av den instabila marken på grund av den intensiva telluriska aktiviteten, verkar de elektriska ledningarna alla vara upphängda på stolpar på ett kaotiskt sätt, med dinglande härvor och påföljande optiska föroreningar nästan i samma utsträckning som vad man ser i mycket mindre städade länder som Vietnam eller Nepal.

Tips och bruksanvisningar:

• Besöksperiod: om slutet av mars/början av april sammanfaller med den idealiska tiden för att se hanami (körsbärsblomning), representerar perioden vi befann oss i explosionen av vårgrönska, avbruten av blomningar av azaleor, rhododendron och iris. En svans av hanami kan fortfarande avnjutas i bergsområden där säsongen ligger längre tillbaka. Det bör beaktas att vår besöksradie sträcker sig från centrum (Nikko) till söder (Kyushu Island). En annan situation och andra färger kommer att ses under hösten, när det enorma antalet lönnar kommer att anta rostens kromaticitet och förvandla landskapet ytterligare. Men deras gröna och rödaktiga utseende har all sin betydelse. Temperaturerna är milda, med ett par dagar där vi inte hade haft något emot ett par grader lägre, samtidigt som vi stötte på totalt två halvdagars regn.
• eSim: köpt online med Saily by Nord VPN. Den ansluter omedelbart och automatiskt så fort den träffar japansk mark och vi har aldrig haft några anslutningsproblem.
• även om du inte behöver den från Italien sett, är det bäst att fylla i den vanliga informationen som krävs när du går in i landet på webbplatsen https://www.vjw.digital.go.jp och ladda ner appen för att få en QR-kod att visa för personalen vid passkontroll. Det är inte ett måste men det effektiviserar praktiken.
• Taxi app: Uber fungerar men dras till det lokala taxinätet och är inte särskilt bekvämt. Det finns också GO-appen som är något bättre. I själva verket tog vi bara två taxibilar och mycket korta sträckor använde vi den vanliga Uber
• Väderprognos app: Vi använde Weather Japan-appen och den visade sig vara korrekt. I Fuji-området finns en exakt plats som indikerar det förväntade vädret på berget för att underlätta observation: https://fuji-san.info/en/index.html.
• Japan wifi automatisk anslutning: en app som hjälper dig att söka efter gratis wifi. Inte illa, speciellt för smartphones utan e-sim.
• IC-kort: Suica eller liknande används för att slippa betala kontant för tunnelbana, bussar, men även olika verksamheter. Vi föredrog att inte ta det (även om det i slutändan inte kostar något) då man genom att köpa dagsbiljetter i städerna kan röra sig bättre, annars cirkulerar kontanter mycket och det är inga problem att ha pengar på fickan.
• Kreditkort: oväntat i Japan används de mindre än i andra länder. Biljetter kan köpas i varuautomater men betalas normalt kontant och ofta accepterar typiska restauranger (izakaya) inte kort.
• Elektriska adaptrar: 110v, samma typ som används i USA.
• Powerbanker: vi lämnade det hemma och vi gjorde ett misstag. Mellan Google Maps, Translate, internet, fotografier etc. tar smarttelefonen slut på batteri snabbt. Som tur var hade vi den gamla smarttelefonen som stödde åtminstone fotografering och navigering vid behov.

TURISM I JAPAN: trots att vi åkt under högsäsongen blev vi positivt överraskade av frånvaron av köer eller extremt intensiva flöden av turister; tack vare japanernas organisation och utbildning (en gåva som i slutändan också smittar utlänningar). Lokala besökare tenderar att resa på paketresor; grupperna anländer normalt med turistbussar, går för att besöka de mest kända monumenten och återvänder efter att ha stannat till på någon restaurang för lunch. Om du lyckas undvika dem är du säker; i vilket fall som helst, bara flytta bort lite från huvudattraktionen och du befinner dig i en lugn miljö. Det måste dock sägas att även när man är bland många människor är beteendet alltid artigt och skrik hör inte till öns kultur. Denna form av att besöka de mest populära templen eller helgedomarna för med sig fördelen att kunna lyssna på de historiska berättelserna från guiderna, men samtidigt förlorar den mystiska religiösa charmen som oundvikligen kräver en begränsad mänsklig närvaro, särskilt med den oavbrutna följden av bilder som hindrar en från att njuta av en intim atmosfär. Även på dessa mycket turistiska platser är det inte lätt att hitta någon som talar engelska: de som begränsar sig till att kunna de grundläggande termer som yrket kräver, ofta utan någon grammatisk grund. Att ställa frågor eller försöka hålla ett tal ger upphov till pinsamma situationer där samtalspartnern försöker kompensera sina brister på något sätt, utan att lyckas och slösa tid. Även anvisningarna lämnar i många fall en del övrigt att önska: förutom att de vanligtvis bara är på japanska, även när det finns något på engelska är det svårt att hitta en sammanhängande nästa. Alla tecken kan inte tillskrivas illvilja eller systematisk desorganisation, utan snarare till den senaste utvecklingen av den internationella turistnäringen.

Vad som är säkert - och detta gäller särskilt för Kyoto - ökningen av besökare stör det ordnade dagliga livet för den genomsnittlige japanen, både på kollektivtrafiken och i butiker eller någon annanstans. Allt kretsar kring de känsliga reglerna för artig samexistens, som utländska turisters inblandning på ett farligt sätt äventyrar. Turism måste ses åtminstone ur ett dubbelt perspektiv med ytterligare distinktioner: medan japanerna reser kompakt i grupper och rör sig på ett homogent sätt särskilt med buss, kan utlänningar vara i organiserade grupper (inte många) eller ensamma (kanske med en lokal riktning för att ta sig ur språkliga, kulturella, skyltningsproblem, etc.). Bland de sistnämnda känner vi tydligt igen västerlänningar, mellanösternbor eller indier, men vi saknar till stor del den massiva närvaron av asiater som vi inte kan skilja från lokalbefolkningen (en detalj som inte ska berättas för japanerna!). Bland dessa har vi identifierat flera taiwaneser, invånare i Hongkong och naturligtvis kineser, som på grund av kultur och historia inte lätt kan integreras med japanerna. Vissas slentrianmässiga attityd irriterar förmodligen och leder till någon form av dåligt dold intolerans. Vi vet inte om det har med denna känsla att göra, men ibland händer det att vi besöker viktiga monument utan att det finns dokumentation på engelska; broschyrerna finns, de är välgjorda, men de är bara skrivna på japanska.

Japanerna har en hög känsla av integritet, men italienarna som bor i turistområden vet också väl att semesterfirares närvaro och ibland störningar inte alltid sker på tå: att förändra mentaliteten tar generationer och en period av gynnsam valutaväxling räcker inte för att förvandla en befolkning med världens högsta medianålder för att tolerera de som kommer med en annan kultur, även om de bara stannar några dagar. Globaliseringen under de senaste 30 åren har inte påverkat det dagliga livet för de flesta japaner, knutna till religiösa och historiska värderingar som inte gynnar öppenhet.