Anchorage Area

Ankomst till Anchorage

Hur avlägset Alaska än kan verka, och de tio timmarnas tidsskillnad visar det faktiskt tydligt, räcker det med 8,50 timmar för att nå Anchorage från Frankfurt. Färden går bestämt norrut längs den norska kusten, därefter den isländska, för att korsa Grönland och nå norra Alaska via Kanada. Därifrån väntar en passage över hela Alaska fram till vårt mål i söder. En väg av is och fantastiska färger, som även från tio tusen meters höjd lyser så som bara den stora Norden kan visa sig. Condors flyg är i tid och bjuder oss på en trevlig överraskning strax före ankomsten: utsikten över Alaska Range med McKinley som reser sig på vår vänstra sida. Som början är det inte illa.

Inresa i USA och kontroll av kängorna

Vid inresekontrollen till USA öppnar de väskan med våra vandringskängor och hittar jord på dem. Vi tänker att det att dyka upp i States med lätt jordiga kängor högst kan vara ett brott mot god ton, men i stället beslagtar de dem tillfälligt och låter tvätta dem i ett intilliggande rum. Sedan får vi tillbaka dem efter att vänligt ha blivit förhörda om var vi hade använt skorna, för att förstå om vi omedvetet bar med oss riskabla frön. Så börjar vårt äventyr med kängorna i perfekt skick. Allt detta kostar oss tio minuter, men vi lämnar flygplatsen med skorna som nya. Vi är i Alaska!

Eagle River och rödlaxen

Vi förflyttar oss till terminalen för inrikesflyg för att gå till Alamo, där vi hämtar bilen, en välgjord Chrysler. Det finns en shuttle mellan terminalerna, men vi är pigga och går till fots med allt bagage efter oss. Vädret är mycket växlande: då och då faller några droppar mitt bland öppningar av klart väder. Framför allt ser vi en viss stabilitet av moln över Chugach Mountains, vårt första mål. Vi köper dryck och mat på en bensinstation, eftersom butikerna under de kommande dagarna kommer att vara mycket få, eller till och med obefintliga.

Vi åker till Eagle River, 13 miles från Glenn Hwy, i hjärtat av Chugach Mountains, för att se rödlaxarna som kommer för att lägga ägg. Vi kan inte gå längre än till utsiktspunkten eftersom Albert Loop Trail är stängd på grund av risken för möten med grizzlybjörnar, som under den här perioden rör sig i området för att jaga lax. Platsen är värd ett besök för fiskarnas skull, men den är inte oförglömlig.

Därefter besöker vi Thunder Bird Falls med en promenad på 2 miles tur och retur för att se ett trevligt vattenfall, men ett som som mest kan vara ett utflyktsmål för Anchorageborna.

Eklutna mellan sjö, by och ryskt minne

Vi återvänder för att ta Glenn Hwy igen och åka till Eklutna för att se Eklutna Lake State Recreation Area, en sjö som lyckas vara mycket vacker även med moln, som genom att spegla sig hindrar de omgivande bergen och glaciärerna från att göra samma sak. När man närmar sig bergen tar molntäcket till slut över den blå himmel som i stället kännetecknar slätten.

Vi åker till Eklutna Village Historical Park, där den indianiska kyrkogården ligger och där det också finns många gravar med ryska namn, ett tydligt tecken på områdets förflutna. Ovanpå gravarna står små hus krönta av ortodoxa kors, troligen för att ge bilden av den avlidnes nya hem, en tydlig symbol för överlappningen mellan indianiska och ryska seder. I dimma skulle platsen säkert anta skepnaden av en kuslig plats bebodd av spöken. I närheten finns en vacker rysk-ortodox träkyrka (St. Nicholas Church).

En biltur genom den indianiska byn Eklutna ger oss däremot en ganska blek bild av lokalbefolkningen. Trähus med människor som inte verkar göra någonting och en hel del fordon och hushållsapparater som rostar i total vanskötsel.

Wasilla och myten om Iditarod

Med alla dessa åtaganden lyckas vi hålla sömnen på avstånd, så pass att vi åker ända till Wasilla, Sarah Palins hemstad (republikansk vicepresidentkandidat tillsammans med McCain mot Obama). Vi besöker Iditarod Race Headquarters, organisationens högkvarter för det berömda hundspannsloppet på 1 688 km till Nome. År 1925 bröt en difteriepidemi ut i Nome och det fanns ingen medicinsk hjälp. Eftersom det var vinter startade 20 hundspannslag från Nenana och lyckades på 127 timmar få fram serumet som räddade staden. Ledarhunden Balto blev en hjälte. De som kör slädarna är mushers, hundspannsförare. Till minne av denna kamp mot klockan föddes ett idrottslopp som är ett av de mest följda evenemangen i Alaska, med stark genklang även i Lower 48 (de andra delstaterna som utgör USA). Av klimatskäl har loppet de senaste åren startat i Willow, längre norrut, men organisationen och det historiska högkvarteret finns här.

Palmer, middag och första övernattningen

Vi åker till Palmer för att hitta en plats där vi kan vila. Vi hittar den på Pioneer Motel, som också rekommenderar en restaurang där vi provar halibut. Synd bara att den inte har alkohollicens och att vi måste skjuta upp vårt första möte med alaskansk öl. Palmer är ett jordbrukscentrum med en mycket speciell historia. Det grundades 1935 av 203 familjer som kom hit från Michigan, Minnesota och Wisconsin efter krisen 1929, som en del av ett experiment för att kolonisera nya nordliga marker.

Kväll i Palmer

Efter middagen går vi och ser “utkanten”, där prärier breder ut sig avgränsade av berg. Här finns odlingarna av några av världens största grönsaker. Den korta sommarsäsongen, tillsammans med de långa ljusa timmarna, gör att jordbruksproduktionen blir särskilt rik och att grönsakerna utvecklas mer än på andra platser.

Vi ser också många byggnader med religiös prägel. När vi återvänder är klockan 20.30, vilket motsvarar 06.30 följande morgon i Italien, alltså Ferragosto. Vi bedömer att vi har hållit ut tillräckligt för idag och unnar oss en välförtjänt vila.

Övernattning

Palmer – Hotel