Whitsunday och Capricorn Coast

Capricorn Coast och Bucasia Beach

Vi åker 6.45. pekar rodret i södergående riktning (och vad mer kan vi göra!). Dagen är vacker, landskapet är till en början prickat med sockerrörsplantager och mango, att lämna plats för en klassisk buske med frekvent bete. Längs vägen möter vi också kameler som betar. Vi går uppför en brant ramp till toppen av en kulle från vilken vi dominerar kvadratkilometer slätt nedanför cirka tjugo kilometer söder om Ayr. Fortsätter vår resa i riktning mot Stenbockens vändkrets vi når Mackay längst ner på WHITSUNDAY COAST, där guiden rekommenderar ett mer än berättigat besök på Bucasia Beach. Vi hittar en mycket intressant butik där vi köper tillräckligt för dagens lunch och de närmaste dagarna. Faktum är att vi köper två varma köttpajer, den australiensiska nationalrätten, en sorts fyrkantig eller rund paj gjord av salta mördeg, inuti vilken det finns en smakrik kryddig ragout. Ibland tillsätts även ost. Bra idé för ett mellanmål. Cirka sju mil söder om Mackay stöter vi på en strand där vi ser med stor häpnad träd växer i havet längs kusten. Dessa är inte mangrove, stammen är nedsänkt i ungefär en meter och det är förvånande hur saltet låter dessa träd leva.

Whitsundays urbana ansikte

Vågorna är mycket låga, havet är verkligen Stilla havet. Vissa skyltar varnar för simning då krokodiler kan hittas. Det vi går igenom är STENBOCKENS KUST. Efter några kraftiga skyfall följt av ljusa regnbågar vi anländer till Rockhampton, en stad känd för att vara stekhuvudstaden. Vi bor i en bungalow för $80, ett trevligt boende som skulle vara värt att njuta av några dagar. Damen som sköter campingen rekommenderar restaurangen som ligger i den lokala fotbollsklubben till middag där vi självklart smakar på oxfiléerna. Vi fyller på bensin när den unga bensinmästaren varnar oss för att gå fritt runt i stadskärnan: en stad som hon själv säger är vacker, med en hel rad monument av tjurar placerade mitt i rondeller eller på de mest oväntade platser, men som inte går att lita på på grund av närvaron av flera berusade och drogmissbrukare. Också tröstade av vår trötthet återvänder vi inte innan vi tar ett nattfoto av skylten som markerar passagen av Stenbockens vändkrets, några tiotals meter från vår bungalow.

Eftersom Rockhampton är kötthuvudstaden, med sina fritt strövande besättningar och sina 50 000 invånare, är Rockhampton också den mest västerländska staden, med en stark närvaro av riktiga cowboys. Den har ett väldigt amerikanskt utseende, som skiljer sig från den mjuka karaktären i andra kuststäder. Det är märkligt att notera hur stadens belysning reduceras till det väsentliga, kanske ännu mindre. Endast Bruce Hwy, som korsar den, stöds av närvaron av elstolpar. Allt runt omkring är tjockt mörker och det kommer lite ljus från husen.