Ongyin Khiid

Morgon på Ongyin Khiid

Klockan 6.30 väcks vi av de genomträngande skällen från en kräkande mongol, vars mage måste ha blivit lite upprörd av några liter vodka. Igår kväll såg vi campingens "chef" hålla upp några vänner efter att ha firat sin nya OS-medalj.

Vi hör fina regndroppar studsa på taket och det är nästan behagligt, så mycket att det låter som musik. Mindre vackert när man går ut utan paraply, som den hårda vinden genast skulle tänka på att välta ändå. Tjänsterna är bland de bästa hittills och tillgången på varmvatten är konstant. Kahrkorin representerar trots allt ett av de mest populära turistmålen. Redig frukost och vi går till byn som ligger några hundra meter bort. De höga bränslekostnaderna har gjort att våra följeslagare har slut på vätska, så vi går för att träffa en person som kommer att ge vår guide de nödvändiga pengarna för att genomföra resan.

Besök på Shankh Khiid-klostret

Under ett höstregn lämnar vi den forna huvudstaden och fortsätter söderut mot Shankh Khiid kloster, där Djingis Khans flaggor förvarades. Den starka vinden lämnar inte mycket utrymme för exteriörbilder. Under tiden har guiden beslutat att fullt ut utnyttja potentialen med GPS,

skär rakt mot nästa destination för klostret Ongiin Khiid istället för att följa huvudvägen. Resultatet är 80 km mer och tre timmar senare än andra som följde huvudvägen. Det är sant att vi såg några mycket avlägsna platser och upptäckte att där det inte finns några vägar finns det faktiskt många. Faktum är att stäppen är värd för ett nätverk av vägar som korsar varandra och tar den som ligger närmast den önskade destinationen. Det handlar dock om sicksack som är dyra i tid och km. Vi korsar några platåer och vädret är stabilt på den dåliga sidan med ibland dålig sikt. Trots att man befinner sig i ett öde land, ser man då och då flockar åtföljda av sporadiska gers och ryttare som, oberörd av det ogynnsamma vädret, trafikerar prärien. De första grupperna av vilda kameler börjar synas. När du går upp

vi stöter också på snö. Vi äter lunch i bilen, att ta oss ur skulle innebära att vi kastades till marken av vinden, medan jeepen svajar märkbart. Längre fram möter vi ett område helt täckt av snö, där spåret knappt syns. Djuren, som är trolösa, förblir nära varandra för att värma upp sig från vädrets nycker, vilket under denna säsong och på dessa platser absolut inte är vanligt. Körningen bromsas ytterligare av djupa pölar. Precis när vi trodde att mardrömmen blivit permanent går vi in ett ökenområde där det alltid är vackert väder. Vi närmar oss ett av de sällsynta länderna att be om ett förtydligande om vägen att gå. Tyvärr rådfrågar vi fel person, en berusad på en motorcykel som, när han stannar, hamnar katastrofalt under vikten av sitt fordon. Vodkan hjälper honom inte att resa sig och så vårt team bestämmer sig för att lämna igen medan den stackars killen kämpar utan att kunna komma på fötter igen. Himlen har varit stabil med bra väder i ungefär hundra km, vi är nu i Gobiöknen. Låt oss gå för att besöka ruinerna av Ongiin Khiid-klostret, som ligger på stranden av en idyllisk flod, den homonyma Ongiin, mitt i öknen. I verkligheten finns det två kloster men det söder om floden är inget annat än staplade stenar. Även här slog den kommunistiska vreden templen (förstörda) och munkarna (deporterade eller dödade). Bara under 1937 mördades eller försvann mer än 27 000 människor, varav 17 000 var munkar. Templet beläget på norra sidan, färdigrenoverat 2004, och två gers avsedda för museer på den plats där de andra templen stod. De innehåller reliker som hittades i de byggnader som förstördes. Det är märkligt, men ändå makabert, att lägga märke till en skål gjord av en mänsklig skalle. Två lamor bor för närvarande i området, som driver det återuppbyggnadsprojekt som startade för några år sedan av en grupp på 13 munkar. En piskande vind berättar hur hårt livet är på denna plats, medan solen förlänger skuggorna och försvinner bakom bergen och låter magiska ljus lysa igenom.

Politik och samhälle

Det vi i dag såg med frost och snö är att betrakta som en naturkatastrof, eftersom det riskerar att tvinga herdar till plötsliga vandringar och i alla fall att tappa djur. Samma barn som går runt för att samla boskapen riskerar att inte återvända. Vi får då veta att på sjön Huvsgul där vi var för bara några dagar sedan har snön fallit rejält och några berättar att de har sett träd längs sjön böjda av snön.

Middagen är lätt, soppa och sallad, men det är okej eftersom vi tillbringade hela dagen i jeepen.